Den 63-åriga kvinnan erkände det 22 år gamla mordfallet i Ronna och åklagaren var säker på att hon skulle dömas. Men domstolen ställer sig tveksam till kvinnans erkännande och väljer att frikänna henne. Åklagaren överväger nu att överklaga till hovrätten.
1994. En man av finskt ursprung hittas död den 8 november på baksidan av en fastighet i stadsdelen Ronna i Södertälje. Dödsfallet avskrivs av polisen.
22 år senare. En kvinna, även hon av finskt ursprung, tar sig till en polisstation och erkänner att hon berövat mannen livet. Polisutredningen får nytt liv.
– Jag har inget att förlora på att berätta, har kvinnan sagt i polisförhör.
Ställdes inför rätta – efter drygt 22 år
Rättvisans kvarnar maler ibland långsamt och Ronnafallet kan ses som ett exempel på det. Den långa tidsutdräkten mellan dödsfallet och mordåtalet kan delvis förklaras av att polisen betraktade fallet som ett självmord. Detta trots att offret hittades med omfattande skador.
En annan person ska, innan våldsutövningen som kvinnan åtalats för, ha misshandlat och stulit från offret. Efter den misshandeln ska kvinnan, enligt åtalet, ha tagit en kniv och skurit mannen i halsen. Åklagarens stämningsansökan innehåller indirekt ett påstående om försök till mord, som ett tillägg till påståendet om mord.
Kvinnan erkände inledningsvis mord men i samband med rättegången ansåg hon sig endast skyldig till försök till mord.
Tingsrätten friar
22,5 år efter dödsfallet frias emellertid kvinnan av Södertälje tingsrätt. Domstolen kommer fram till att offret utsatts för dödligt våld av någon eller några. Men kvinnans erkännande ställer sig rätten betydligt mer skeptisk till. Åtalet ogillas med hänvisning till oklarheter kring erkännandet.
Södertälje tingsrätt är emellertid inte enig i sin dom. Tre nämndemän ser kvinnans erkännande som tillförlitligt och hade velat se henne dömd för försök till mord. Nämndemännen kan inte utesluta alternativa hypoteser om andra gärningspersoner och anser därför inte att hon ska dömas för mord.
Crimecentral har under dagen talat med kammaråklagare Nils Lundberg som emottog domen med förvåning. Han ledde förundersökningen och drev åtalet mot den 63-åriga kvinnan. Utmaningarna med utredningen har enligt åklagaren varit flera.
– En hel del i den här kretsen som hon umgicks med, både hon och offret, var ju alkoholister och de har ju dött ut allt eftersom.
– Man kan ju inte göra om tekniska undersökningar eller obduktioner, konstaterar åklagaren.
Kan överklagas
Att rätten är oenig i sin bedömning kan tala för att åklagaren kommer röna framgång vid en överklagan. Åklagaren vill dock ha viss betänktetid innan han fattar beslut om att överklaga.
– Jag tänker nog ta beslutet nästa vecka, säger åklagaren som betonar att han knappt hunnit analysera domen närmare.
Att någon ny bevisning skulle bli aktuell vid en hovrättsförhandling bedömer Nils Lundberg som mindre troligt.
– Det tror jag inte. Jag tror faktiskt vi vänt på alla stenar och dragit i alla tåtar, säger han och tillägger:
– Jag tror att vi har gjort allt vi har kunnat och numera är det mera en bedömningsfråga.
Nils Lundberg menar att det har varit något av en unik upplevelse att vara förundersökningsledare i ett ärende som inträffade för 22 år sedan.
– Ovanligt kan jag väl säga. Vi har ju fått slå våra kloka huvuden ihop och försöka vara lite fantasifulla vad man kan täppa till och vad man kan göra åt en förundersökning som ändå har landat i slutsatsen självmord för 22 år sedan.
Att man lyckats bringa klarhet i att det var dödligt våld som ledde till offrets död ser Nils Lundberg som en delseger, med hänsyn till de anhöriga.
– Åtminstone för de anhöriga har det känts bra att det har framkommit att det inte var ett självmord.
Södertälje tingsrätts målnummer är B 2935-16.
